Forska!Sverige

Debatt: Macchiarini-tragedin kan leda till bättre medicinsk forskning

Publicerad: 2016-09-26

Macchiarini-tragedin beror inte bara på Paulo Macchiarini, utan också på den miljö som gjorde att han kunde uppträda och verka så oansvarigt. Det är viktigt att forskningsmiljöer präglas av transparens och öppenhet – också för att det främjar forskningens kvalitet. Det skriver Anna Nilsson Vindefjärd, Nina Rehnqvist Ahlberg och Olle Stendahl i Dagens Samhälle.

Never let a crisis go to waste, sa Winston Churchill. Det är ett råd värt att anamma främst för Karolinska Institutet och sjukhuset, men också för forskarvärlden i övrigt.

Forskningsfusk är inte ett brott som andra, men det har likheter med andra oegentligheter där man utnyttjar systemen för egen vinning i stället för dess syften. Forskning inom medicin är till för, och får pengar för, att förbättra människors hälsa. En forskare som försöker lura eller manipulera systemen sviker sin uppgift och det kan aldrig accepteras. Det är nu nödvändigt att få till stånd ett nytt system för utredning av forskningsfusk med en oberoende instans.

Macchiarini-tragedin beror inte bara på Paulo Macchiarini, utan också på den miljö som gjorde att han kunde uppträda och verka så oansvarigt. I sina utredningar pekar både Sten Heckscher och Kjell Asplund på en nonchalans när det gäller att följa regler och god etisk sed både i forskning och administration. En fartblindhet kopplad till en tro att man kan ta genvägar eller låta bli att kontrollera fakta bara för att man befinner sig i en elitistisk miljö som KI eller KS, där det gäller att klättra på den internationella rankinglistan.

Tidigare utredningar och delegationer om klinisk forskning har pekat på kvalitetsbrister, såväl som på brist på forskningsstöd. Trots det har mycket bra forskning som lett till förbättrad hälsa utförts i Sverige. Med det förändringsarbete som nu har satts igång på Karolinska Institutet och universitetssjukhuset kommer vi kunna få ett stabilt regelverk att följa. Men det i sig är inte nog. För att förhindra att liknande misstag upprepas måste följande frågor ställas:

  • Är vår miljö öppen och transparent så att vi kan ha konstruktiva diskussioner om vår forskning, eller är vi så trängda i konkurrensen att vi inte vågar dela fynd och samarbeta?
  • Uppträder vi respektfullt mot varandra? Lyssnar och uppskattar vi när någon ifrågasätter eller påpekar att den här vägen eller tolkningen är kanske inte den rätta?
  • Har vi patientens bästa i fokus?

Med starkt ledarskap både på rektors- och forskningsledarnivå har vi möjlighet att bygga upp goda miljöer som präglas av tydliga mål, transparens och öppenhet samt god stämning och generositet medarbetarna emellan. Att trivas och känna trygghet är en nyckel till kreativitet och framgång. Det finns många sådana miljöer, men det finns dessvärre också andra som inte har de egenskaperna.

Framgångsrika forskningsmiljöer byggs i första hand inte genom rekrytering av internationella elitforskare och kortsiktiga specialsatsningar utan, som i fallet med Emmanuelle Charpentier i Umeå, genom rekrytering av lovande unga forskare som kommer till en inkluderande, öppen och generös forskningsmiljö.

För klinisk forskning är det särskilt viktigt att etablera en kultur där vi ser till patientens och vårdens bästa, snarare än till universitetsranking och externa anslag. Frågan ligger allmänheten nära. Även efter Macchiarini-tragedin är medicinsk forskning och dess användning fortsatt en högt prioriterad fråga för svenska folket. En nyligen genomförd Sifo-undersökning visar att hela 90 procent av svenska folket anser att det är viktigt att regeringen satsar på medicinsk forskning i jämförelse med andra politiska frågor.

För att en liknande tragedi aldrig får upprepas arbetar nu många hårt med att skapa bättre forskningsmiljöer och bättre förutsättningar för forskning i Sverige. Vi är övertygade om att förändringsarbetet är nödvändigt och att det kommer leda till att vårt land får starkare medicinsk forskning, som i ännu högre grad kan bidra till att förbättra människors hälsa.

Anna Nilsson Vindefjärd, generalsekreterare Forska!Sverige
Nina Rehnqvist Ahlberg, ordf. SBU, adj prof KI, f.d ledare för regeringens delegation för klinisk forskning
Olle Stendahl, senior professor Linköpings Universitet, f.d regeringens utredare för klinisk forskning

Artikeln är publicerad i Dagens Samhälle.

Dela gärna den här sidan: