Att leva med osteoporos – Siv berättar

En sommardag år 2006 ramlade Siv Ögren hemma i sin bostad. Hon tog emot sig med handen för att lindra fallet, vilket resulterade i en handledsfraktur. Varken Siv eller vårdpersonalen hade en tanke på att det kunde bero på att hon var benskör.

Fyra år senare ramlade Siv igen. Denna gång tog hon emot sig med överarmen och armbågen, vilket resulterde i att både armbågen och skelettet runt omkring krossades. Efter att ha varit gipsad i en månad fick hon sin första bentäthetsmätning med en så kallad DXA röntgen. Först efter det blev Siv diagnostiserad med osteoporos och rekommenderades läkemedel som innehöll bisfosfonater. Läkemedlet skulle tas en gång i veckan.

Diagnosen innebar en stor omställning. Siv som tidigare levt ett aktivt liv med fritidsintressen som cykling och segling var nu osäker på vad hon vågade göra. I samband med diagnosen blev hon farmor, men av rädsla för ytterligare en fraktur vågade hon inte lyfta sitt barnbarn. När hon gick i större folkmassor kröp hon ihop av rädsla för att stöta ihop med någon och trilla, vilket kunde leda till ytterligare frakturer. Det ledde till att Siv fick en åkomma som kallas “frozen shoulder”.

Osteoporosskolan i Boden blev till slut vändningen. Där fick hon lära sig allt om sjukdomen och varför just hon var drabbad. Tack vare forskning finns det även medicin som stärker och bygger upp skelettet. Det har fungerat mycket bra för Siv och efter åtta års medicinering kan hon nu klara sig utan. Hon lever idag, tio år efter diagnosen, åter ett aktivt liv.

Oktober 2020