Målet - skapa nya dopaminceller direkt i hjärnan

”Jag har alltid drivits av nyfikenhet”, säger Malin Parmar, professor i cellulär neurovetenskap vid Lunds universitet.

För henne öppnades en ny värld när hon behövde ett sommarjobb som kemistudent i Kanada på 90-talet. Jobbet på universitet handlade om sjöborrar och hon kände direkt att hon hittat hem bland burkar, rör och flaskor.

”Jag ville förstå hur en cell vet vad den skall bli. Från det befruktade ägget till alla celler i kroppen”, förklarar Malin. Som post-doc vid universitetet i Edinburgh studerade hon embryonala stamceller som i teorin kan bli vilka celler som helst. ”Ja, i teorin alltså. I praktiken har det tagit närmare 20 år att få cellerna att göra exakt som jag vill”, säger Malin skrattande. Men nu är de första kliniska studierna med patienter som lider av Parkinsons sjukdom planerade att starta hösten 2021.

”Ett stort problem med Parkinsons sjukdom är att man i de flesta fall inte vet varför den uppstår eller hur den sprids i hjärnan. Det som är bra med cellterapi är att man inte behöver veta allt om det utan istället går behandlingen ut på att producera nya dopaminceller som vikarierar för de som försvunnit i sjukdomen”, förklarar Malin.

I Lund går erfarenheten av cellterapi för Parkinsonsjuka tillbaka till 80- och 90-talen och man vet att tillförda dopaminceller kan fungera utmärkt i många år efter transplantation. Vad som behövts är en stabil tillgång på celler, vilket de embryonala stamcellerna utgör. Malin och hennes grupp jobbar också på sätt att ta fram patientspecifika stamceller från huden och i framtiden hoppas de kunna styra om utvecklingen av hjärnceller till dopaminproduktion direkt i hjärnan. ”Fältet rör sig oerhört snabbt och i framtiden kommer vi att få bättre och mer specifika cellbaserade behandlingar men också bättre diagnostik och bättre möjlighet att förstå och modifiera sjukdomen” säger Malin.

”Det är oerhört viktigt att Sverige fortsätter investera i medicinsk forskning och utveckling. De avancerade cellterapibehandlingarna är ett tydligt exempel där infrastruktur och kompetens är tätt knutna inte bara till terapiutveckling utan också till förmågan att leverera behandlingarna till svenska patienter i framtiden”, konstaterar Malin Parmar.

Maj 2021