En frisk befolkning ger en frisk ekonomi

Publicerad: 2016-04-15

Det finns några saker som både allmänhet, politiker och profession verkar vara hyfsat överens om: Vi har en samhällsutmaning i form av en åldrande befolkning och ökade vårdkostnader, forskning och innovation är viktigt för att möta denna utmaning, och medicinska framsteg ska snabbt komma befolkningen till godo.

Det finns både initiativ och många engagerade personer som arbetar för stärkt forskning och ökad implementering av kunskap och innovation i vården. Som aktiv i processerna känner jag mig optimistisk. Samtidigt är jag orolig för att det tar för lång tid att få de nödvändiga förutsättningarna på plats. Att förändringar tar tid är förståeligt. Men, ibland handlar det om alldeles för lång och dyrköpt tid. Det är nog fler än jag som mött kommentarer i stil med: ”Absolut, detta är jätteviktigt och bör göras. Men, inte just nu. Vi har annat som är mer prioriterat och vi har inte råd.”

Och så fortsätter man att stoppa in pengar i ett system som kostar mer än det behöver göra. Hela poängen är ju att vi behöver skapa bättre förutsättningar att dra nytta av forskning och innovation, just för att kunna begränsa vårdkostnaderna samtidigt som vi ökar livskvaliteten för medborgarna.

Det rör sig inte om småsummor utan pengar som gör verklig skillnad på de totala kostnaderna för hälso- och sjukvården nationell och i landstingen. Jag tog nyligen del av några exempel som Anders Ekholm vid Framtidsinstitutet tagit fram om hur olika insatser skulle kunna leda till stora besparingar. Bättre folkhälsa visar en besparingspotential på 16 miljarder per år, och att minska undvikbara vårdskador inom slutenvården sparar 5 miljarder. Om vi kunde skjuta upp insjuknandet i demenssjukdomar i fem år skulle vi spara 12 miljarder, att förebygga stroke genom att behandla högt blodtryck 3 miljarder.

Regeringen meddelade nyligen att de kommer lägga förslag om att permanent investera tio miljarder kronor per år för ökad kvalitet och fler anställda i välfärden. Det omfattar t ex skola, flyktingmottagande och vård. I samma veva anger BusinessEurope i en ny rapport vilka reformer som bör prioriteras i Sverige. En av dessa är bättre effektivitet i offentlig sektor. Även Ekholm menar att Sverige står vid vägvalet besparingar eller effektivisering. Enligt hans beräkningar skulle en produktivitetsökning på 0,6-0,7 procent per år inom vård och omsorg göra det möjligt att möta ökade behov utan att öka sektorns andel av BNP.

Jag argumenterar inte emot att det behövs fler anställda i till exempel vården, så som regeringen påtalar i sin satsning, men det bör även finnas krav på förbättrad effektivitet. Jag saknar sådana uttalanden kopplat till ”välfärdssatsningen” och det är oroande. Man får lätt känslan av att pengarna går till att lappa ett system som snararare behöver uppdateras.

Ta bara följande exempel: Personer med typ 1-diabetes som använder en insulinpump har en nästan halverad risk att dö i hjärt-kärlsjukdom i förhållande till personer som tar insulin med sprutor. Men, i dagens system ingår inte insulinpump i förmånen som förbrukningsmaterial – för de håller för bra. De ingår heller inte i förmånssystemet för hjälpmedel då de inte har med funktionsnedsättning att göra.

Förändringar behövs! Det finns revolutionerande tekniker och behandlingar på ingång som ökar möjligheterna till en friskare befolkning; ta bara GPS på dementa, EEG och EKG i mobilen – listan kan göras lång. Vi behöver ha ett system som kan dra nytta av dessa.

Den ökade kvalitet som regeringen har som ambition för välfärden kräver mer än fler anställda. Den kräver strukturförändringar, både för att förbättra arbetsvillkoren för de anställda, och för att verksamheten ska bli mer kostnadseffektiv. För vårdens del krävs inte minst delaktighet i forskning och omsättning av ny kunskap och innovation i praktiken. Jag hoppas därför att ökat fokus på sådan verksamhet ska vara en självklar del i de nya statsbidragen.

Det finns goda exempel på regionala politiker som gjort den prioriteringen och uppnått bra resultat, till förmån för både patienter, anställda och ekonomin. Det bör vara självklart i hela Sverige. Regeringen meddelar att de nya pengarna till kommuner och landsting inte är öronmärkta, men det borde inte vara för mycket begärt att de ska användas på ett sätt som gynnar samhället långsiktigt.

Det finns konstruktiva förslag på hur vi kan få bättre förutsättningar för vården, inte minst genom att dra nytta av forskning och öka upptaget av innovation. Det kräver förändringar, men vi har helt enkelt inte råd att vänta. Vårdkostnaderna måste och kan begränsas på ett sätt som gynnar befolkningen, genom ökad prevention och förbättrad diagnos och behandlingar. Vägen fram är att minska ohälsan, vilket Mary Lasker formulerade på ett utmärkt sätt: ”If you think research is expensive – try disease!”

Anna Nilsson Vindefjärd, Generalsekreterare Forska!Sverige

Krönikan kan även läsas på LIFe-Time.se