Universitetsrektorer på SvD debatt: svårigheter med att mäta samverkan

Publicerad: 2017-02-15

Regeringen bör istället stimulera lärosätenas samverkan med det omgivande samhället genom att undanröja hinder och stödja initiativ med bra kringresurser. Det skriver sex universitetsrektorer på SvD debatt.

Rektorerna för sex svenska lärosäten skriver i en debattartikel på SvD:
I Forskningspropositionen betonar regeringen starkt vikten av samverkan. Vi välkomnar politiska initiativ som stimulerar och underlättar lärosätenas möjlighet att utveckla samverkan med andra aktörer och den starka betoningen av samverkan i propositionen är i flera avseenden väl motiverad. Men man börjar i fel ände. Det viktigaste regeringen kan göra är att undanröja hinder och stödja initiativ för samverkan.

I artikeln lyfts tre problem med att omfördela en del av basanslagen utifrån ett mått på samverkan:

1. För det första kan man ifrågasätta om styrningen av just basanslagen överhuvudtaget ska nyttoprövas på det sätt som föreslås, då betydande medel via andra kanaler tillförs sektorn med ett tydligt samverkansfokus.  Merparten av lärosätenas forskningsfinansiering erhålls i konkurrens och i många fall utifrån riktade och strategiskt motiverade utlysningar där nyttiggörande vägs in i anslagsfördelningen. Just basanslagen är den del av forskningsfinansieringen som ska ligga till grund för lärosätenas långsiktiga forskningsutveckling, och att där väga in incitament som skapar sidoblickar på kortsiktig nytta är riskfyllt. Toppforskning kan inte styras fram, och om Sverige, i enlighet med regeringens målbild, ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovations­länder och en ledande kunskapsnation, fordras ett utrymme för genuint fri grundforskning.
2. Ett andra grundläggande problem är att det varken finns entydiga principer eller rimliga indikatorer för att mäta och värdera samverkan. Är det samverkans omfattning, inriktning, kvalitet, resultat eller effekter som skall mätas? Eller är det hur väl lärosätet uttrycker sin samverkansstrategi som ska belönas? Varje dag sker en mångfald av fruktbara utbyten mellan akademi och samhälle – med företag, myndigheter, sjukvård, skola, kulturinstitutioner. Ibland ingår de som en del av en lärosätesövergripande strategi och inom ramen för formaliserade avtal, ibland sker de på initiativ av kreativa och entreprenöriellt lagda individer eller grupper. Idén att låta ett sammanfattande betyg på hela lärosätens samverkan och jämförelser av ”samverkanskvaliteten” mellan lärosäten av extremt olika karaktär ligga till grund för omfördelning av basanslaget för forskning kan visa sig i praktiken omöjligt.
3. Ett tredje problem, som följer av alla ekonomiska incitament, är att redan försöken att mäta och värdera samverkan riskerar att skapa negativa effekter. Bra samverkan fungerar för att den växt fram hos dem som har kunskapen och för att det finns gemensamma, ömsesidiga intressen mellan de parter som deltar i samverkan. Inte för att den ger poäng när resurser ska fördelas. Alltför ensidig resultatstyrning leder alltid till risken att indikatorerna snarare än de bakomliggande målen blir styrande, och att man samtidigt tappar bort stora delar av de många egeninitierade samverkansaktiviteter som olika grupperingar bedömt vara ömsesidigt värdefulla. Regeringen bör därför inte förhastat införa samverkan som en fördelningsvariabel, utan i stället noggrant överväga och undersöka hur samverkan uppmuntras på bästa sätt och vilka åtgärder som kan leda till ökad samverkan.

Pam Fredman, rektor Göteborgs universitet
Karin Dahlman-Wright, rektor Karolinska Institutet
Torbjörn von Schantz, rektor Lunds universitet
Astrid Söderbergh Widding, rektor Stockholms universitet
Hans Adolfsson, rektor Umeå universitet
Eva Åkesson, rektor Uppsala universitet

Läs artikeln i sin helhet på SvD debatt.