Värdet av forskning inom osteoporos

Osteoporos, också kallat benskörhet, är en förändring av skelettets struktur. Det innebär att benvävnaden blir mindre tät och skelettets hållfasthet försvagas, med konsekvensen att det lättare bryts (osteoporosfraktur). Osteoporos är ett symptomfritt och progressivt tillstånd, en så kallad ”tyst sjukdom”. Den gör i sig inte ont, men de eventuella frakturerna ger smärta och det är ofta i samband med dessa som osteoporos, som bakomliggande orsak, upptäcks. Efter den första frakturen ökar risken för fler frakturer. [1]

Vilka berörs?

• Osteoporos är ett vanligt tillstånd i Sverige och risken att drabbas ökar med åldern. Varannan kvinna och var fjärde man över 50 år löper risk att få en osteoporosfraktur under sin livstid. [2] Kvinnor löper högre risk än män att utveckla osteoporos av flera skäl. De har lägre benmassa, det sker en snabbare minskning i bentäthet i samband med klimakteriet och de lever generellt längre. [3]
• Förekomsten av osteoporosrelaterade frakturer är avsevärt högre i Sveriges befolkning än för befolkningen i andra länder i EU. [4]

 Vad kostar det?

• Varje år uppstår 80 000 – 90 000 osteoporosfrakturer i Sverige, varav cirka 15 000 – 16 000 i höfterna. [2] Höftfrakturer, som ofta drabbar redan sköra personer, är de mest kostsamma för samhället och 20 – 30 procent av de som får en höftfraktur dör inom ett år. [5]
• År 2030 förväntas den årliga kostnaden relaterad till osteoporos ha ökat med nästan 30 procent, till cirka 25 miljarder kronor. I takt med att Sveriges befolkning blir äldre ökar antalet osteoporosrelaterade frakturer och utgör därmed en stigande andel av de sammanlagda sjukvårdskostnaderna. [6]

 Forskning räddar liv

• Forskning visar att fysisk träning, bra kost och att sluta röka är viktiga förebyggande insatser mot att utveckla osteoporos. Dessutom visar vetenskapliga studier på att styrke- och balansträning kan förebygga fall. [7] Individuellt anpassad fallprevention kan även minska antalet fall med upp till 60 procent. [8]
• Tack vare möjligheten att undersöka bentäthet med DXA (Dual energy X-ray Absorbiometry) går det att bedöma graden av osteoporos. [2]
• Det finns flera effektiva behandlingar som minskar risken för fraktur, såsom bisfosfonater och olika biologiska läkemedel som ökar bentätheten genom att minska nedbrytningen eller stärka uppbyggnaden av ben [9]
• Sammanställd forskning visar att behandlingar med benspecifika läkemedel kan minska risken för fraktur hos kvinnor som passerat klimakteriet med upp till 70 procent. [10]

Forskning sparar pengar

• Sammanställd forskning visar att systematisk och individuell riskvärdering, utvärdering och prevention genom så kallade frakturkedjor är den mest effektiva modellen för att förebygga risken för ny fraktur. [11]
• En utökad tillgång till sådana frakturkedjor beräknas spara omkring 215 miljoner kronor i sjukvårdskostnader per år i Sverige. [12]
• Fallprevention, inklusive multifaktoriella åtgärder i hemmet, minskar antalet frakturer. [13] Det ger minskade kostnader för samhället och stora vinster i livskvalitet för den enskilde. [14]

Hopp för framtiden

• Forskare vid Lunds universitet använder biomarkörer tillsammans med experimentella metoder och avancerad bildteknik för att förstå mekanismerna kring osteoporos och optimera behandlingen för osteoporospatienter. [15]
• För att bättre förstå biologin bakom benbildning och identifiera nya biomarkörer och läkemedelskandidater studerar forskare vid Karolinska Institutet ovanliga fall av osteoporos hos yngre som beror på mutationer i enskilda gener. [16]
• Forskare vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhus visar att tarmens bakterier kan påverka skelettet och studerar om tillskott av en viss sorts probiotika kan bidra till att minska risken för osteoporos i framtiden. [17] [18]
• Med mål att utveckla nya läkemedel för osteoporos deltar svenska forskare i en stor internationell studie där olika genvarianter kopplas till benbrott. Med hjälp av storskaliga analysmetoder har gener som påverkar processen identifierats och kopplats till bentäthet. [19]

 

[1] Banefelt et al., Osteoporosis International 2019;30(601)
[2] Socialstyrelsen (2020) Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar
[3] Lorentzon et al., Journal of Internal Medicine 2015;277(650)
[4] Hernlund et al., Arch Osteoporos 2013;8(136)
[5] Socialstyrelsen (2020) Öppna jämförelser, dödlighet efter höftfraktur
[6] International Osteoporosis Foundation (IOF) (2018) Broken bones, broken lives:
A roadmap to solve the fragility fracture crisis in Sweden
[7] Sherrington et al., (2019) Exercise for preventing falls in older people living in the
community, Cochrane Database of Systematic Reviews
[8] Sveriges regioner och kommuner (2019) Fallprevention – Översikt, Vårdhandboken
[9] Langdahl et al., J Bone Metab 2018;25(133)
[10] Lorentzon., Journal of Internal Medicine 2019:285(381)
[11] Wu et al., Bone 2018;111(92)
[12] Borgström et al., Arch Osteoporos 2020;15(59)
[13] Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2014)
Åtgärder för att förhindra fall och frakturer hos äldre
[14] Jonsson et al., Osteoporosis International 2018;29(545)
[15] Ström et al., Osteoporos Int 2020; 31(8)
[16] Mäkitie et al., Front. Endocrinol 2019;10(70)
[17] Jansson et al., The Lancet Rheumatology 2019;1(154)
[18] Nilsson et al., Journal of Internal Medicine 2018;284(307)
[19] Trajanoska et al., BMJ 2018;362(3225)

Oktober 2020